Vad som irriterar mig med kopimisterna

08 januari 2012 7 kommentarer

Jag har känt mig ordentligt olustig sedan Missionerande Kopimistförbundet dök upp och blev en mediagrej i veckan som gått. Flera gånger har jag försökt formulera varför och jag tror jag till slut lyckats. Ställer upp det i en punktlista eftersom jag inte får en löpande text ur det…

Utvecklingen av kopimi.

Vad som framför allt känns konstigt är hur snabbt kopimi gått från ett sätt att tänka kring kopiering och information till en religion med prästerskap, missionsverksamhet och så vidare. Plötsligt upplever jag att en idé jag sympatiserar med blivit kapad av något jag inte helt kan stödja. Kan jag fortfarande bruka mig av begreppet kopimi nu utan att automatiskt i den stora allmänhetens ögon associeras till en religion jag inte tillhör och en tro jag inte har?

Känslan av ”skön humanism” kring det hela.

Trots min vilja att tro gott om kopimisterna i förbundet finns ändå känslan där av att de snarare är som de ”sköna humanisterna” som ”tror” på Flying Spaghetti Monster. Den typen av männsikor som skapar en låtsasreligion för att främja sin humanistiska agenda och inte fattar att deras sköna, västerländska tankefrihet är buren av deras privilegier och ofta trampar på människor som faktiskt har en tro. Det finns ett så oreflekterat hånande i det, inte minst eftersom ”sköna humanister” gärna glömmer att det finns religioner som inte har stor makt och många anhängare. Dessutom: en oseriös registrering av ett religiöst samfund är ett direkt hån mot alla de som har en ärligt menad tro och faktiskt behöver (och förtjänar) statens skydd och erkännande. Jag hoppas innerligt att jag har fel om det här. Tiden lär få visa.

Sammanblandningen av religionsfrihet och andra friheter.

Om kopimisterna lyckas få en tillåtelse att kopiera all information mellan varandra på grund av friheten att ha och praktisera en religion har de skapat sig en frihet som bara gäller dem. Jag som muslim, kristen, hindu eller druid blir fortfarande utlämnad under IPRED och dragen inför rätta av Antipiratbyrån. Jag får lämna mitt samfund och ansluta mig till ett annat om jag också är intresserad av remixkultur. Är det endast förärat de med Den Rätta Tron? Men sjukare än den tanken är själva idén att religionsfriheten, som finns där för att staten ska hålla sig jävligt långt borta från vad jag tänker och känner, ska användas för att smyga in andra rättigheter bakvägen. Det är inte ens roligt, det är ett hack av den europeisk-occidentala demokratins grundprinciper som får det att vända sig i magen på mig. Ett smart hack, men ett hack som tyder på en väldig brist på förståelse för andra människor än den egna gruppen.

 

Sammantaget är jag väldigt, väldigt olustig inför Missionerande Kopimistförbundet. De kanske kan gunga debatten i en spännande och konstruktiv riktning, men tills de bevisat att de faktiskt kan det kommer jag förbli väldigt skeptisk.

Annonser
Kategorier:arg, internets

Financing Telecomix pt. 2

12 juli 2011 22 kommentarer

Because of recent events I — and several others, it seems — saw fit to revisit my old(ish) post on how to finance an organization like Telecomix. Written in the backwash of the egyptian campaign I find it a bit naïve, but still a solid argument. But, of course, reality wouldn’t let me have my way. It’s always just not that easy.

I won’t even try to write about what’s been going on lately. Those of you who know already know and those of you who don’t will have to wait until I (or someone else) has made sense of it all. Suffice to say, it has become very very necessary to draw up an official financial policy for Telecomix. In the words of Nancy Reagan: JUST SAY NO.

Telecomix will never, ever deal with money again. To emphasize, Flattr buttons will be removed network-wide and other changes will be made to drive that message home.

However, I’m not against organizations that ask for funding, nor against those that offer it. I absolutely love the EFF, the Gentoo Foundation, Kickstarter and Flattr. Even though I have my doubts about the current monetary system (and some of the experimental future ones as well…) it is a useful tool for transferring value. And I recognize that activism and advocacy does need money. So why not have people take, and give out, money?

Just not under the name Telecomix. Like someone recently put it, ideas don’t take money. They can’t. But other organizations are forming, and have formed, that can.

Diversification rather than monoculture; the activist internaut jellyfish is growing!

~~~=:)

[In the interest of disclosure, I am a pretty active participant in the Telecomix network and also involved in one of the aforementioned emerging financing organizations. I have never made a single penny off of my activism and I most likely never will. While I have a Flattr button on this blog, I wouldn’t if all I ever wrote about was activism.]

Kategorier:internets

En kort dementi

13 juni 2011 3 kommentarer

Jag upptäckte precis att mitt konto på Piratpartiets forum finns kvar. Det känns lite beige att det gör det, med tanke på att jag inte betalt en medlemsavgift sedan det där SMSet 2006 när jag ville stötta den högröstade sammanslutning av teknikidealister som ville försvara The Pirate Bay. Jag antar att jag registrerade mitt konto på forumet någon gång i anslutning till detta, och sedan dess har jag i princip inte använt det.

Att kontot ligger kvar innebär inte att jag har några som helst kopplingar till Piratpartiet, annat än att PP-medlemmar emellanåt rör sig i samma kretsar som jag gör. Inga av mina aktiviteter är direkt kopplade till något specifikt politiskt förbund. Skulle PP-representanter be om en föreläsning eller workshop skulle jag antagligen göra den — men detsamma gäller såväl liberala som gröna och vänsterorienterade organisationer och förbund.

Jag ville bara klargöra detta, inte minst för att PPare som googlar mig när jag dissar dem inte ska tro att jag är en av dem som slänger skit internt.

Kategorier:internets

Vad händer?

En stor, snårig tankekarta.

Så, ja. Det är väl det här som pågår, förutom allt annat i livet.

Vad är en hemlighet? Hur använder vi hemligheter? Vad betyder hemligheter i samhällslivet, i (den parlamentariska) politiken, i ”privatlivet”?

Hur kan vi utnyttja en informationsassymmetri som vi själva skapar? Vad finns det för några fördelar med separatism och exklusion, även av de som nominellt är dina meningsfränder? Och kanske framför allt: hur kan vi få både vanligt folk och internetaktivister att tänka på sina hemligheter snarare än sin säkerhet?

Kategorier:internets

Disassembling your laptop

Image of a Samsung N120 netbook with the bottom cover removed, exposing the motherboard.So after having lectured people that they should disassemble their laptops in order to know what’s supposed to be in there, I had to do it to my own machine.

This is a Samsung N120 netbook. This is what it’s supposed to look like — at least the version without the 3G card installed, as is evident by the empty rectangle just below the hard drive, to the right of the wlan adapter.

I have many more images stored around my various hard drives and dropboxes. Closeups of the board, especially the USB headers, the wlan adapter and the hard drive, which are sort of logical places to put bugs or keyloggers. If I ever lose control of my machine for more than a few hours I will not use it for anything that needs the least bit of secrecy before I’ve had a chance to compare what it looks like now to the images of an untampered machine.

Yes, this is about secrecy. This is about increasing my trust in my computer. Ideally, you should do this before even booting your machine for the first time.

And yes, this is paranoia. But I think it is something we need to do, in order to really understand what secrecy and trust is about. Build the same trust in your computer that you have in your friends. If somene close to you is lying you can usually tell. Learn to tell if your computer is keeping secrets from you.

Kategorier:krypto, telecomix

Why I won’t talk to you about security again

After some field testing these notes are ready to meet the general public. While most of these ideas are somehow related to my work with(in) Telecomix, they are not an official standpoint. As if we could ever have one, anyway.

First off, security is for webserver admins, programmers, consultants and all those people for whom it is either a part of the job or a cash cow. Now, you can argue that as a citizen journalist, whistleblower or political activist security _is_ a part of your job. But I hope to prove you mistaken. You see, it’s not really about security. Security is about tools, practices, neat tricks and so on. And it is great, really great, but it’s not something people in general have an easy time getting into. Sure there are useful graphical frontends to GPG. OTR is mighty easy to set up and use. And proxies, tunnels and stuff like Tor is really not that complicated either.

But it’s all about tools. In the end, good programming practices and even physical security is all tools. This is why I won’t talk to you about security again: I am not a programmer, nor a hacker, nor a security consultant. And chances are that most of the people I speak to as a Telecomix agent or a freelance educator are even less skilled than I am. So I’ll shut up about security and talk about more useful stuff. Namely, secrecy.

Why secrecy? First and foremost, when you talk about security, and therefore tools, you give people a bunch of stuff to learn and work with. The methods are the framework, the tools become the point. And people might end up misconfiguring stuff, using weak passwords and leaking info all over the place. Or they will take a look at the tools, realize that ”gpg –recv-keys 64E476C6” is a bunch of gibberish (it is!) and either stop caring or get depressed. It’s hard to get the point of using secure tools across when security feels that hard to acheive. But secrecy, not so much. We’re used to keeping stuff secret. Most of us are pretty damn good at it, especially those of us who are hunted by some of the most ruthless intelligence agencies in the world, like a lot of people I’ve met recently.

So in order to make people actually use the damn tools, in the future I will talk about secrecy rather than security. I will tell people about iPhones storing your location in the EXIF data of the pictures you take. And about how encrypted VoIP streams can be analyzed to extract phoneme data. How data from Skype always passes through Skype’s servers and how your Gmail account is a weak point if it has a weak password and you send important information unencrypted. But — and this is the really important part — I will also spend lots of time talking to you about how secrecy is a way of thinking. It’s about not trusting your own computer, your internet connection nor the services you use. It’s about risk minimization in that environment, and being a hard target. It’s about shutting your mobile phone off before you leave for a meeting, and talking about important stuff face to face.
What I find really important about moving from security to secrecy is that it allows us to think about what we actually want to keep secret, and from whom. Because of this, thinking about secrecy is just as valuable for people like me who do most of what I do more or less openly as for the aforementioned people who are hunted by intelligence agencies. While security is often an all-or-nothing affair, since a weak spot can crack the whole system open, secrecy is about managing what information someone can gather about you. Depending on your situation and what you do, that someone might be Google and Tradedoubler, who can gather lots of info without actually trying. Or they might be someone like the belarusian KGB, that try pretty damn hard. You have to ask yoursef what secrets you want to keep. Your name? Your political affiliations? Your online habits, or your network of friends? Once you have those answers you can begin looking at tools and practices. Not the other way around — that’s for server admins and programmers.

The question of moving from security to secrecy is still a work in progress, but I do hope that this can spark some great ideas in other people. How would you go about changing your thinking from ”being secure” to ”being secret”?

Kategorier:english, internets, telecomix

Postpiratiska Paradigmet

[Det här inlägget är gammalt; uppfiskat ut utkastskorgen och putsat bara för att det kändes lite kul. Att mina referenser är åldrade och diskussionen säkert gått vidare hindrar mig inte från att göra en poäng. M.L.]

Ett antal av mina favoritförfattare (Haraway, Braidotti, Thrift, Deleuze — och det är bara de jag kommer ihåg på rak arm) har påpekat att Michel Foucault i Övervakning och straff beskriver ett system som redan är i kollaps, som kanske rent av föll samman ungefär samtidigt som boken skrevs. Med andra ord, när Boken Om Övervakningssamhället skrevs inträdde Postövervakningen. Min hypotes är att det samma gäller för ”piratrörelsen”. Samtidigt som Piratpartiet bildades, eller kanske snarare blev aktuellt, kollapsade Pirattiden och vi kom in i det Postpiratiska Paradigmet. Det bör alltså ha varit runt 2006. Året därpå avslutade Piratbyrån under rituella former fildelningsdebatten.

Och någonstans ungefär där slutade Piratpartiet hävda att välfärden börjar vid 100 megabit och började istället prata integritet. Jag tänker på det Isak Gerson skrev om Piratpartiets smått märkliga fokus på integritet och det Rasmus Fleischer påpekat om hur privat/offentligt-dualiteten och upphovsrättsdragkamperna glider runt allt det andra som skulle kunna engageras i diskussionerna om internets politik. Och, skulle jag vilja säga, runt de klassiska piratfrågorna.

Från mitt perspektiv har piratfrågorna alltid kretsat mer runt ”party snarare än parti” och en ”för att vi kan”-mentalitet som mest påminner om den tidiga datorålderns utväxlande av källkod och ASCII-kodade baddräktsmodeller (för utskrift på matrisskrivare; bäst betraktade från andra sidan rummet.) Frågorna om integritet är postpiratiska till naturen; de är baksmällan till den rusiga tiden av att kasta data fram och tillbaka, skriva o/seriösa manifest och testa ett nytt läckert protokoll för fildelning därför att det är coolt och roligt. Att de postpiratiska frågorna är en baksmälla säger jag inte för att de är det onda som kommer efter. Att argumentera såpass statiskt och binärt känns rentav korkat. Snarare tror jag att det är en baksmälla som, liksom alla baksmällor, tar oss vidare. Om lördagens utlevnad inte balanserades av söndagens kval (och pizza, och dåliga flashkodade rippar av Top Model) skulle den aldrig kunna ha samma vikt, skapa samma kulturella mytologi.

Det som då fascinerar mig, och som jag hoppas att jag ändå bidrar till på något sätt, är den trötta men på det stora hela hoppfulla måndagen som stundar. Efter tiden efter pirattiden.

Kategorier:internets